Jag vet ibland inte vart jag ska ta mig till, för det finns så mycket som jag tänker på. Bara dåliga saker, och jag försöker se på det positiva som finns.. Men en grej kommer alltid upp i mitt huvud så fort jag får lite "egentid".
"Varför hände det just mig" frågar jag mig själv varenda dag.. Jag förstår fortfarande inte hur jag klarat mig hitills. Och det är inte något någon annan kan sätta sig in i, förräns ni själva hamnat där.
Att ta det där beslutet, att tänka på hur det kunnat vara om jag inte gjorde som jag gjorde. Men nu är jag här och jag trodde inte jag skulle må som jag gör, tänka på det som jag gör.

Det var först idag som jag insåg att detta är anledningen till hur jag mår. Först idag accepterade jag att det är något jag måste bearbeta, men något jag inte klarar själv.

Jag ska våga svara nej om någon frågar hur jag mår, sluta låtsas att allt är bra om det inte är det.

Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är.
♥