jobbiga mio

2008-04-30@ 10:03:21
världens jobbigaste morgon ever!
det hela började med att jag inte mådde så bra, så jag tänkte vara hemma från skolan. men då ringer det i telefonen och jag vaknar och kan inte somna om. men til lslut gör jag det, sedan får jag sms och vaknar igen.
då bestämmer jag mig för att gå till skolan iallafall.
Jag gör iordning mig inför att gå till bussen och sådär, sedan släpper jag ut mio så att han kan kissa. och han brukar inte springa iväg tänker jag så därför låter jag dörren vara öppen och så går jag tillbaks till toan. då m'rker jag att han sprungit iväg iallfall och att det står en dam vid min träfgård och ropar, han har nämligen skaffat sig en kompis, den där damens hund. och självklart vägrar mio att lämna den så jag får gå ut där i thisrt och trosor och hoppas på de bästa. sen så tog jag på mig kläder och samtidigt som jag går och ska ställa ut mios matskålar så följer han med mig. men det jag inte vet är att han inte följer tillbaks in igen och börjar därefter fortsätta att klä på mig jacka och skor.
när jag sen ska gå ut med godis och grisöra till honom märker jag att han inte är där, och får panik rent ut sagt!

min första tanke är "nu blir han borta, för alltid. säkerligen påkörd också." och sedan funderade jag på hur tomt det skulle bli att inte ta hand om honom dagligen. oh ja, jag är verkligen en dramaqueen som mamma alltid säger.

bussen skulle gå 9.28 och den hade jag missat nu eftersom att klockan var drygt 9.40.  jaja, jag gick och skrek så jag blev hes, lockade på honom på alla möjliga sätt. sedan tar jag en annan väg och efter ett tag ser jag MIN mio med en annans koppel och en annan kvinna!

Mio hade följt med henne och hennes hund också!

Men mamma är snäll och kör mig till skolan snart, så bra! annars hade jag kommit ännu mer försent än vad jag redan är.

aja, vi hörs senare. PUSS♥

Kommentarer
Postat av: Anonym

dramaqueen is you name :)

2008-04-30 @ 18:40:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0