Att hela mitt liv håller på att rasa samman har jag känt ett tag. Den ständiga känslan av att inte känna igen sig i sitt eget jag har gjort min vardag till ett rent helvete. Min tanke med denna sommaren var att ta mig tid till att verkligen komma underfund med vem jag egentligen är, vila upp mig och komma med nya härliga krafter till den underbara hösten.  Men vad har jag åstadkommit med än sålänge? Tre olika jobb, kaos till flytt, en försvunnen pojkvän och ett helt helvete till självkänsla. Vart är jag påväg? All glädje går rakt igenom mig totalt,. Vem är jag? Vem är jag som inte kan vara glad för något alls? Jag som alltid brukade ha ett leende på läpparna och känna mig stabil i mitt eget jag. Jag vet inte vem jag längre är, jag känner mig tom. Helt och hållet.
Det började för ett tag sedan, men jag har varken förstått det eller insett det. Det var först när Marcus åkte ner till Magaluf som allt föll samman, min enda trygghet bara försvann. Kommer det fortsätta till jag inte orkar mer, eller vad händer? Jag har inte tid till något annat än jobb längre. Jag har ingen tid till mig själv, jag vet inte vem jag är längre. Jag önskar bara att jag var i Marcus famn nu. Ligga där tills jag nått upp till min vanliga nivå igen.

Hur mycket ska man orka? Man är inte mer än människa.

/ En vilsen Fanny